Fredsliljans kennel: 2012

Hemma igen...
Vädret suger...
Vill tillbaka...

Jag har just kommit hem från en helt fantastisk resa till Cardiff, London, Glasgow och Dublin och jag vill inget hellre än att vända tillbaka tiden och börja om från den 18.15.12 klockan 18.00... Inte nog med att vi har haft helt underbart väder med minst 25 grader och strålande sol varje dag så har min störtsa önskan gått i uppfyllelse! Men vi börjar från början.

Jag och Hanna åkte till Stockholm och sedan vidare till Eskilstuna för att gå på Zoo den 17 maj och hade underbart väder och fick se mycket fina djur, speciellt jaguarerna.

Den 18 maj började dock våran resa på riktigt då vi tog flyget tidigt på morgonen till London för att sedan bussa till Cardiff just i tid till att hitta hotellet, snabbt byta om och springa till Subway för att få i oss nån slags middag och sedan traska mot Motorpoint Arena där Westlife skulle spela under kvällen. Det var verkligen med blandade känslor man stod i kön och väntade på att dörrarna skulle öppnas. Lycka för att få se dom igen, sorg för att det var näst sista gången vi skulle få se dom, spänning för vad dom skulle spela för låtar och framför allt vad dom skulle ha för medley, sen även hoppades man på att få höra Nicky Byrne läsa några riktigt roliga banners från publiken vilket är en av höjdpunkterna på en WL konstert. När vi äntligen fick komma in och sätta oss nära scenen tiddade vi igenom programet och redan då började tårarna formas i ögonen så vi la igen den och läste den senare på kvällen istället. Konsterten var helt sjukt jäkla bra! Killarna på scenen njöt och det gjorde publiken oxå, alla sjöng med, alla skrek, alla skrattade och alla grät. Det kan inte finnas något ställe på jorden som har samma sammanhållning som alla Westlife fans har. Vi är en familj och som grabbarna säger "Vi kommer alltid vara en medlem i Westlife" och fansen kommer alltid vara ett Westlife fan!

Resten av tiden i Cardiff spenderades på Cardiff Bay i solen med en glass i handen och lite i köpcentrumena.

Sen var det dags för att åka till London där vi började med att äta middag på o2 och sen gå på bio. Dagen efter traskade vi runt på London Zoo bland alla fina djur i det vackra vädret sen på kvällen blev det Phantom of the Opera med Peter Jöback på Her Majesty's Theatre, riktigt bra!

Onsdagens utflykt tog oss till inspelningsstudion av Harry Potter vilket var riktigt häftigt. Kändes som att man gick på Hogwarts och man fick se alla kläder, masker, dementorerna, maskinerna, stavarna... Ja typ allt!

På torsdagen var det två deppiga tjejer som vandrade runt på oxford street för att senare på kvällen skulle vi se vårat favorit band för allra sista gången... Det blev mkt stress för att hinna äta och ställa sig i kön, dock var det pga att någon (Hanna) tog fel på klockan så det slutade med att vi satt på golvet i typ en timme och väntade på insläpp, men så är det att vara ett WL fans. Träffade även två trevliga kvinnor på restaurangen som vi snackade westlife med. Själva konserten var den bästa ever... Det går faktiskt inte att beskriva hur bra den var. Killarna var helt fantastiska och alla 85,000 fans stod upp och sjöng med till alla låtar. Shane tappade bort orden till Seasons In The Sun men som tur är så har han sina fans som tar över när han tappar bort sig. Efter konserten blev det ett besök på en av barerna på o2 där de hade gjort några specialdrinkar till Westlife fansen, jag och Hanna tog en "What About Now" som var riktigt god och stod sen och sjöng med de andra fansen till WL skivan de spelade. Det var med ett tungt hjärta och tårfyllda ögon man klev på tunnelbanan för att åka hem till hotellet...

Vi lämnade London och åkte till Glasgow den 25 maj där vi bland annat åkte till Edinburgh en dag och besökte edinburgh castle och traskade runt på gatorna för att se den staden oxå. Nästa dag begav vi oss ut på en utflykt till Loch Lomond, Loch Kathrine och Sterling Castle vilket var riktigt kul och spänannde att se Skottland och dess Lochar, slott, och gamla kyrkor. Sen blev det att åka en tur runt Glasgow oxå för att se staden lite.

Den 29 Maj åkte vi vidare till Dublin där vi shoppade, fixade naglarna och åkte tur buss med chauffören Bill som var hur rolig som helst! Höjdpunkten med att vara tillbaka i Dublin var att träffa våran bartender Pat igen och han kände faktiskt igen oss! Glada tjejer som satt i baren och drack baileys den kvällen.

Hum.. få se det är något jag har glömt... Just ja!! Jag skrev ju tidigare att min största dröm hade gått i uppfyllelse och det hände i Glasgow den 27 maj 2012! Efter turen till Sterlig Castle åt vi middag och tog på oss våra Westlife tröjor för att vid 22 tiden traska ner till Glasgow SECC Arena där Westlife skulle spela på kvällen. Vi satte oss och lyssnade och när sista låten skulle spelas gick vi ut och ställde oss vid deras bussar för att invänta våra idoler. Tiden gick och fansen åkte från arenan men inga killar hade kommit till bussarna. Då hörde vi ett ljuvligt skrik som endast ett WL fans kan skrika och jag tror aldrig jag och Hanna har sprungit så fort i våra liv! Tillslut stod vi öga mot öga med NICKY BYRNE!!! Tror allvarligt mitt hjärta stannade och benen började bara skaka men som tur är funkade hjärnan någolunda så jag stack in mitt papper mellan gallret och han signade det och log. Jag dog typ! Inte nog med det så bad jag honom signera min arm vilket han gärna gjorde! Då dog jag nästan när han höll tag i min hand för att skriva. Fick en fin bild på mobilen oxå! Sen kom såklart Shane, Kian och Mark oxå och även dom fick vi autografer av! Mark fyllde även år så honom sjöng vi för så han fick känna sig lite speciell. Vi gick därifrån med skakande ben, bultande hjärta och glädjetårar strömmande nerför kinderna! Har aldrig varit så lycklig!!!

Men nu är vi hemma igen och det enda vi har från våran resa är bilder, underbara minnen, kläder och en fin autograf av Nicky Byrne på armen. Saknar resan redan...

"This love is unbreakable
It's unmistakable
And each time I look in your eyes
I know why
This love is untouchable
A feeling my heart just can't deny
Each time I look in your eyes
Oh baby, I know why
This love is unbreakable"